fredag 23 februari 2018

Waka Waka - This time for Africa

Medan solen närmade sig horisonten närmade vi oss Zanzibar. Vi såg vackert turkosblått hav när vi påbörjade vår inflygning mot ön.
Vi landade i solnedgången men när vi kom ut ur terminalen hade det nästan hunnit att bli mörkt. En chaufför mötte upp oss med minibuss för att ta oss till vårt hotell på östra sidan ön. En inte så angenäm resa. Bussen doftade starkt av något doftsprej med tung vaniljdoft. Det var nu helt becksvart ute och vi passerade städer och samhällen utan att se så mycket av omgivningarna. Men bilar, människor och cyklar fanns det gott om och det känns som ett under att vi inte körde på någon. Folk sprang huller om buller och korsade vägen. Inga lysen på cyklar, inga reflexer och i mörkret kan jag lova att en mörkklädd afrikan är helt omöjlig att upptäcka även om vi hade lyse på vår bil.
Stundtals var vägen extremt hålig och fjärdingen i minibussen inte den bästa. Dämpningen gick i botten flera gånger och jag saknade vår safarijeep. Den hade tagit sig fram fin fint här.

Efter en timmas bilfärd körde vi in genom grindarna till Neptune Pwani Beach Resort. Konstigt nog var vi nu mer instängda och bevakade än mitt ute på savannen med alla vilda djur.

Efter en snabb och smidig incheckning blev vi lotsade till våra rum. Hotellområdet var inrett i afrikansk stil och byggnaderna försedda med vasstak. Allt för att smälta in i landskapet. Gångarna var omgivna av grönområden, träd, växter och blommor. Vi längtade efter att få se det i dagsljus.
Vi var rejält hungriga, och lite svettiga och dammiga samtidigt som vi var nyfikna på havet. Duscha innan maten prioriterades bort och vi tog istället sikte mot buffén. Men nyfikenheten tog överhand när vi hörde vågorna slå på stranden och vi gick ner till havet. Det var högvatten och vågorna slog nära hotellområdet. Hundratals krabbor sprang runt för att rädda sig undan vågorna.

Vi avnjöt sedan en god buffémiddag. Bästa stationen var pastamannen. Vi pekade på vilka ingredienser vi ville ha, han stekte ihop, vi valde vitsås eller tomatsås samt pastasort och inom några minuter hade vi ljuvligt doftande pastarätter på våra tallrikar.

För första gången i våra liv så har Stefan och jag All-inclusive och vi har till min fasa blivit försedda med ett rött tygband på armen. Ringmärkt och instängd, men jag vänjer mig nog. Utifrån vad vi såg på vägen hit så lockade inte världen utanför hotellets trygga område.
Efter middagen flyttade vi upp till en av barerna. Allt är stilfullt byggt i gråfärgat trä med enkla räcken som stöd och broar över pooler. Det harmoniserar med vasstaken och det grå och turkos matchar snyggt ihop.

På tisdagen vaknade vi upp till en ny värld. I dagsljus var hotellområdet otroligt vackert. Mycket grönt ihop med alla turkos färger från hav och pool och med de naturfärgade byggnaderna. Växter och buskar med färglada blommor. Många höga palmer fanns på området och nere på stranden fanns snygga solsängar i trä. De flesta stod under låga träd som gav en perfekt blandning av skugga och sol.

Där hotellområdets strand slutar finns en liten nivåskillnad ner till den vanliga stranden. Det är en allmän strand och vi hade blivit varnade för Beach Boys som hängde där nere. De ville sälja allt och var inte att lite på. Hotellets vakter patrullerade längs kanten på området för att se att inte obehöriga skulle kunna ta sig upp och att våra saker var i säkert förvar.
När vi checkade in hade vi fått varsin strandväska att ha saker i. Våra värdefullaste saker var utan tvekan våra mobiler. Inte just för mobilens värde utan alla bilder och filmer.
Den nedre stranden användes också som väg. Cyklar, mopeder och en och annan ko eller åsna med vagn passerar då och då nedanför hotellet. Afrikanska damer börandes stora hinkar på huvudet är också en vanlig syn.

Vi har nu njutit på Zanzibar i 5 dagar och det finns både positivt och negativt att säga om vår vistelse här.
Hotellområdet är otroligt vackert och genomtänkt. Det hålls efter och sköts exemplariskt och alla är väldigt vänliga. Sanden är kritvit, precis som potatismjöl och finns även uppe på hotellområdet.
Det finns flera pooler, barer och restauranger. Förutom buffématsalen finns 3 st a la carte. Italiensk, Thai och indisk där man bokar bord.
Jag skall väl erkänna att det är smidigt med all-inklusive, jag kan när som helst få en flaska kallt vatten, eller en kall öl på eftermiddagen. Maten har varit god och utbudet bra. Jag älskar ju alla färska frukter som mango, passionsfrukt, annans, vattenmelon och papaya.

Men jag älskar också att bada i havet. Under vår vistelse i Thailand i december badade jag inte i poolen en enda gång.
Här har det varit precis tvärt om.
Havet var väl lite av en besvikelse. På håll ser det inbjudande ut. Turkos-mintgrönt med lite mörkare partier. Det visade sig dock att de mörkare partierna inte var djupare vatten utan sjögräs, som stundtals slits loss och driver runt.
Det är otroligt stora skillnader på hög- och lågvatten här. Detta i kombination med att det är långgrunt här gör att vill du bada i havet när det är lågvatten krävs en promenad på drygt 30 min rätt ut till havs. Då har alla sjöborrar kommit fram och risken att bli stucken är stor.
När väl högvattnet kommer in är det extremt varmt. När vi gick i första dagen blev vi nog lite chockade. Vattnet var betydligt varmare än våra kroppar. Det kändes som att kliva ner i en badtunna. Vi gissade på ca 40 grader.
På tok för varmt när man söker svalka.

Så det har blivit ett förmiddagsdopp och ett eftermiddagsdopp. Däremellan har vi svalkat oss i poolen. Och svalka oss har vi behövt. Zanzibar är helt klart den varmaste platsen jag varit på. På dagarna går det rätt bra när man kan bada. Men på kvällarna har det varit extremt varmt. Temperaturen har knappt gått under 30 grader någon gång under dygnets timmar.
Värmen har gjort att vi inte orkat ta oss för så mycket. Vi hade planer på att ta oss in till staden Stonetown, men avstod i värmen. För varmt för sightseeing. Så vi har bara njutit och slappat, solat och badat och njutit av en god bok i skuggan. Vi kände att det bara var skönt att smälta alla förra veckans intryck och njuta av allt vi var med om. Safarin var så intensiv att den tar tid att smälta.
Efter middagen har vi suttit på någon av barerna och spelat kort allesammans. På kvällarna har det även varit underhållning av varierande slag. Grymma afrikanska akrobatiska dansare höll en fantastisk show i igår kväll. Ibland har något band spelat och ena kvällen började de spela riktiga gamla godingar. När de satte igång med Wengaboys kunde inte Markus, Stefan och jag sitta still. Vi begav oss ner till det lilla dansgolvet, där vi tillsammans med ett gäng andra turister släppte loss.
När bandet körde igång Shakiras Waka Waka blev det riktigt drag. Fler turister strömmade till och det var så stämningsfullt att dansa runt barfota nära havet och alla sjöng med i refrängen.
”Waka waka eh eh
Tsamina mina zangalewa
This time for Africa”
En stund jag kommer minnas länge.

Beach volleyboll blev det en eftermiddag, och en morgon körde Stefan och jag intervallträning på stranden. (Och Jill, Markus deltog inte.)

Idag gick vi iväg på en egen safari. En revsafari. Vi kollade tidsschemat för tidvattnet och såg att det skulle vara som lägst 14:41: Så strax innan 14:30 begav vi oss till fots rätt ut i havet. Ibland var det sand, ibland sjögräs och någon decimeter högt vatten. Sedan kom vi förbi algodlingarna. De skördas varje morgon och av algerna görs hudvårdsprodukter. Sedan började problemen med sjöborrarna och vi fick noga kolla vart vi satte fötterna.
Här var vattnet otroligt klart och fint, men endast en decimeter djupt.
Beach boysen hängde efter oss. Ville guida oss för att förhoppningsvis tjäna några kronor.
Några pengar hade vi inte med oss. Vi hade knappt några pengar kvar heller. Våra sista ören har Anna och jag köpt tunikor för i den enkla skjulen på stranden. Och enda stället att ta ut pengar var i Stonetown.
Så vi försökte skaka av oss grabbarna, men det gick sådär. Efter nästan 40 min promenad kom vi ut till revet. Vi hade hoppats komma till dit vågorna slår och det blev djupt, men dit var det minst 300 meter till. Så vi gick runt i ca 3 decimeter högt vatten och tittade på koraller, anemoner, clownfiskar och sjöstjärnor i alla dess färger.
Först klockan 16 var vi tillbaka uppe vid hotellet.

Imorgon skall vi njuta av vår sista dag här. 18:30 kommer vår minibuss och hämtar oss och kör oss till flygplatsen. En kort flygning från Zanzibar till Dar es-Salaam på fastlandet och sedan lyfter planet mot Amsterdam vid midnatt.
Vi är alla otroligt nöjda med vår resa, och kombinationen av safari och sol och bad. Frågar ni gruppens alla deltagare vilken del som varit bäst kan ni nog få lite olika svar. Själv håller jag safarin högst i kurs.
Allt har flutit på bra och varit väldigt väl arrangerat av både Jambo Tours som bokade vår resa, samt Leopard Tours som var de som körde oss under safarin.
Inga större missöden har inträffat. Pers försenade plan löste ju sig hyfsat, han hann ikapp oss innan vi gav oss väg på safari.
Anna, Kalle och Olle var rejält förkylda under safarin, vilket ledde till lite mindre ork, framför allt för barnen. Men när man sitter still i en jeep funkar ju det med.
Flera av oss har varit lite bubbliga i magen. Men det har inte hindrat våra planer, en Imodium senare har vi skumpat vidare i safarijeepen.
Jag själv fick ett getingstick på ryggen här på Zanzibar. Den rackaren hade satt sig på ryggstödet på min solstol och stack mig när jag lutade mig bakåt. Stefan fick ur gadden. Lite lök på sticket och problemet var ur världen.

Tack alla ni som följt oss på vår resa.
Nu skall vi på afrikansk afton.
Hakuna Matata!!!

Kram Staaf och Leiner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar