tisdag 27 juni 2017

Från bröllopstal till alpdal

Starten på vår semester i år blev minst sagt mixad. Torsdagen 22 juni var sista dagen på jobbet och den kvällen bestod mest av förberedelser inför vår kommande husbilssemester söderut.

Midsommaraftons förmiddag ägnades åt att fixa till allt i trädgården inför en längre vistelse hemifrån, men gick vid lunchtid över till traditionellt midsommarfirande med sill, lax, potatis, nubbe mm. Tillsammans med min mamma, Johnny och systerson Mattias hann vi både äta lunch ute och spela krocket och kubb innan regnet kom.
På kvällen fortsatte packandet inför avresa och lördag förmiddag fixade vi de sista sakerna.

Sedan blev det dags att byta fokus igen, dags för bröllop i Huskvarna kyrka mellan min svåger Joakim och hans Rebecca.
Så vackra de var när de gick fram längs kyrkgången med sina bägge barn som näbbar. 


Joakim imponerade med solosång och gitarrspel under sin egen vigsel och utgångsmusiken var inte helt traditionell men så passande för brudparet. Nämligen titelmusiken till Starwars och dottern Leia tog täten ut ur kyrkan.
Vigseln följdes av en trevlig middag för närmsta familjen och rundades av redan 18:30 då barnen skulle i säng och föräldrarna iväg på bröllopsnatt på hotell.

Vi rullade hem till Habo och för att byta fordon och resa söderut. Vid det här laget hade vi haft full fokus på bröllop och nästan hunnit glömma att det var dags för semester.
Vi bytte snabbt kläder och lämnade kostym och finklänning hemma och lämnade Habo klockan åtta på kvällen.
Kändes helt förvirrat, som om vi bara åkte iväg hals över huvud. Men innerst inne kände jag lugnet då varenda sak på packlistan var struken innan vi åkte iväg på bröllopet.

Första natten sov vi i småbåtshamnen i Råå för att sedan fortsätta ner till Gedser udde i södra Danmark. Lunchbuffén gjorde att överfarten till Tyskland kändes väldigt smidig och kort. Vi var sedan mätta och belåtna och redo att köra söderut längs Autobahn. Men tyskarna hade bestämt sig för att ha rekordmånga vägarbeten i år, så efter att ha sutttit i en kö 30 min och sedan kört in i ännu en så vek vi av ut på landsbygden och körde mindre vägar ner till Berlin. Sedan flöt det på bättre.

Ursprungstanken var att vi skulle träffat med min syster med familj i Kroatien. De startade sin resa 2 veckor före oss och hade redan nu hunnit tröttna på sol & bad och därför vänt norrut igen.
Vid södra Leipzig korsades våra vägar och vi vek båda av Autobahn. Och vid en åker i Lützens utkant hade vi träff och en fruktstund tillsammans. Staafs bjöd på egna jordgubbar från Habo och Fritzsons på kroatisk vattenmelon.


Vi sprang av oss lite och tyckte alla att det var väldigt kul att se. Synd bara att vi var på väg åt olika håll.


Vid åttatiden var vi på motorvägen igen och någon timme senare stannade för natten i den lilla tyska byn Issigau nära tjeckiska gränsen. Campingen ligger så fint inne på en slottsgård. Blommor, grönska och dekorationer överallt.

På måndagsmorgonen var vi på rull igen och valde att testa en ny väg min syster tipsat om. Istället för att köra München, Salzburg och Ljubljana så vek vi nu av österut och via Passau in i Österrike. Otroligt vackert landskap där vi gång på gång korsade eller åkte längs med Donau. Sedan dök plötsligt majestätiska vyer med alperna upp, grönskande toppar och t.o.m några snöklädda. Vägen slingrade sig genom dalar med gröna kullar och turkosa floder. Så otroligt vackert med all denna grönska.
Många och långa tunnlar tog oss genom bergspassen och ut på andra sidan och ner mot Graz. Landskapet ändrade sig och blev mer slättland och vi närmade oss nu slovenska gränsen och staden Maribor. Vägvalet kändes som en riktigt hit, mycket mindre trafik och vackra vyer.

I Maribor svängde vi av mot camping Kekec som låg vid foten av berget Pohorje med slalombackarna vackert belägna ovanför.
Så otroligt prydlig och mysig camping, med generösa platser.



Slovenien bjöd på sol och 29 grader och vi njöt av ett glas rött och medhavd korvgryta. Ett lugn vilade över campingen. Trots att nästan varenda plats var tagen så hördes inte mycket från grannarna runt omkring. Detta trots flera småbarn, lekande barn och hundar.
Det var mest husbilar på plats, men även några husvagnar och ett och annat tält.
Härlig mix med nationaliteter med tyskar, holländare, engelsmän, österrikare, slovener och en irländsk husbil. Förutom oss fanns ännu ett svenskt fordon.

Efter en god natts sömn var vi redo att ta oss an berget Pohorje. Vi tog kabinbanan upp och flera cyklister var på väg upp med mountainbike. Berget bjöd sommartid på både "bike park", rodelbana och ridvägar. 


På vägen upp fick vi en underbar vy över dalen där Maribor ligger och pratade med ett slovensk gammalt par. De skulle fortsätta till fots 45 min vidare upp på berget och besöka den lilla restaurangen Mariborska Koca. Så vi bestämde oss för att göra detsamma. Vi travade på uppåt och rundade berget och kom ut på andra sidan berget där vi fann den lilla restaurangen. 


På blandning av slovenska och tyska lyckades vi beställa 2 öl och 2 soppor. Det var det som stod på menyn idag. En svampsoppa och en kött-och grönsakssoppa som smakade lite som gulasch.

Mätta och belåtna vandrade vi tillbaka ner till liftens toppstation. Väl där tyckte jag vi skulle fråga efter lämplig väg ner. En för vandrare där vi inte var i vägen för varken cyklister eller ryttare. Min man var av annan åsikt, vi ser ju vart vi ska, det är bara att gå, vi ser liftstationen i dalen.
Givetvis kunde man åka lift ner, men vi hade medvetet köpt enkelbiljett för att få gå lite mer.


Så vi började gå och hamnade snart i svart pist där det inte var helt smidigt att gå. Jag var livrädd att tappa greppet med sandalerna i gruset och glida ner och trilla. Framsida lår och vader fick kämpa, det här kommer kännas imorgon.
Vi kom så småningom ut i bike-parken, inte riktigt så brant, men mycket grus. Vegetationen gick från granskog till blandskog och till bokskog och sakta med säkert förflyttade vi oss ner mot dalen. Vi hittade en stig vi följde och någonstans här blev det fel. Vi visste vart vi skulle men kom inte dit. En ravin skiljde oss åt. Så vi fortsatte nedåt så gott vi kunde och bokskogen övergick till tallskog med blåbärsris.
Efter mycket trixande kom vi rätt och kunde summera en dag med 3,5 timmars effektiv vandring uppför och nerför berget Pohorje. Kändes bra efter 2 dagars stillasittande bilåkande.
Vi hade sedan planer på att testa rodelbanan, men efter inspektion av mannen som tyckte den var för klen, så hoppade vi den.

På kvällen cyklade vi de cirka 6 km till Maribors gamla stadsdelar för att äta. Mysiga gator fyllda med barer, caféer och glassbarer, men inte många restauranger. Tillslut hittade vi en restaurang som låg på en terrass mellan de gamla husen. Där åt vi varsin fantastiskt god pizza och njöt av värmen och av att ha semester.
Efter middagen vände vi hemåt igen samtidigt som mörkret sänke sig över Maribor och floden Drava.


Imorgon går färden vidare ut mot Kroatien, vart vi hamnar är ännu inte helt bestämt.

// Semesterhälsningar från Staafs



söndag 19 mars 2017

3-års jubileum hos Project Life i Norge

Idag är det 3-års jubileum hos Project Life i Norge och det firar vi med en stor tävling med fina sponsrade priser både från Norge och Sverige.
Vi i DT-teamet fick varsin personlig bild som vi skulle inspireras av och du kan nu göra detsamma.
Du kan tävla på flera sätt, antingen genom att skapa en sida utifrån någon av inspirationsbilderna, min eller de andra i DT-teamet. Har du tid, lust och möjlighet så får du lämna in ett bidrag per DT. Alltså totalt 10 bidrag.
Du kan öka dina vinstchanser genom att kommentera mitt inlägg och sedan göra samma sak med de andra i DT-teamet.
Du har till 22 april på dig.

För att ta fram de personliga bilderna fick vi skicka in foto på vårt mobilskal, ta ett kort på vårt favoritgodis och vår favoritfrukt. I mitt fall turkisk peppar (Tyrkisk Peber) och mango.



Jag har inspirerats av vattnet på mobilskalet, pastellfärgerna och texten "Life is short - Live it" på mitt mobilskal. Frukt finns med på det understa fotot till vänster och vindruvorna där ser nästan ut som turkisk peppar.


Jag valde att göra egna PL-kort till mitt uppslag. Jag använde mig av akvarellpapper och duttade på med Distress Ink i passande färg. 




Jag hade ritat upp lite stödlinjer för att veta ungefär hur stora ytor jag behövde. När jag tyckte jag var nöjd med färgerna så stänkte jag på vatten, lät det flyta ihop lite och torkade sedan med embossfönen. Det blir då ett helt annat liv i pappret.



Jag lät pappret torka ordentligt innan jag stoppade i det i skrivmaskinen, skrev min journaling och satte på mitt foto och dekoration. Med tunn penna ritade jag lite kanter på kortet. Min epoxybubbla är gjord av restpapper som jag stämplade på och satte bubbla över.


Stickers med texten "Carpe Diem" fick symbolisera "Life is short - Live it". 



Här syns alla frukterna vi fick till vår Chateu Briand lite bättre.

Min sida delar uppslag med en annan sida jag skapat på samma sätt. Valde här lite mer bruna toner på mina distress ink för att det skulle passa tonerna i fotografierna.



Enkelt dekorerade PL-kort. Tycker de svarta strecken längs kanten gör mycket.


Så här blev uppslaget i sin helhet.


Min blogg har sista tiden mest innehållit reseskildringar. Mitt pyssel hittar ni på Instagram: marit_pysslar
Välkomna att följa mig där.

Och glöm nu inte att lämna en kommentar för att öka dina vinstchanser!!!
Tack för besöket! /Marit

fredag 23 december 2016

I've still got sand in my shoes

När jag idag på eftermiddagen snörde på mig löparskorna såg jag att det fortfarande var sand i dem.
Genast gick tankarna till Dido's låt "Sand in my shoes".
De inledande raderna kunde inte vara mera passande.

"Two weeks away feels like the whole world should have changed,
But I'm home now, and things still look the same."

Ja, att komma hem till mörka och kalla Sverige igen i lördags var ingen höjdare.
Men vi är otroligt nöjda med vår resa. Hotellet och dess läge kunde inte varit bättre. Jag som var orolig för att bo på ett stort hotell med Bamseklubbar och underhållning är motbevisad. Det var inte alls den hysterin jag trodde.
En förmiddag när jag var uppe på rummet så mötte jag Bamse och hela barnskaran, annars har vi inte sett skymten av dess aktiviteter. På kvällen när vi passerat genom hotellområdet på vägen ner till stranden har vi gått förbi scenen med underhållning, men det är inget vi störts av.
Jag kan ju förstå alla föräldrar med barn som väljer ett hotell som detta där det finns aktiviteter för stora som små barn. Även de allra minsta kunde lämnas på förmiddagen så att föräldrarna fick en stunds avkoppling. Tävlingar, aktiviteter och filmer. Stolta barn som tog emot diplom på kvällen och fick komma upp på scenen.

Vårt hotellområde var vackert och grönt med underbar strand nedanför.



Inga strandförsäljare och ett 10-tal restauranger inom 5-10 minuters promenad längs stranden. Precis som vi ville. Ingen hysteri, bara semester.
Inga solstolar och parasoller på stranden, ville man ha det fick man ligga vid poolen.
Bara stranden precis som den var. Och trots att det var ett stort hotell så var det aldrig trångt eller mycket folk på stranden.

God frukostbuffé med allt du kan önska dig. För ovanlighets skull fanns mörkt bröd vilket gladde mannen. Själv levde jag på omelett, med valfritt innehåll som beställdes vid "ägg-stationen", bacon, vita böner i tomatsås och frukt. Det fanns också en "råsaft-station" där du kunde beställa juice från ett stort urval tropiska frukter.

Inget fattades oss på hotellet och vårt rum fylldes konstant på med nya saker. När vi anlände fanns tex paraplyer, morgonrockar, en vattenkokare, Nescafé, kylskåp, vinglas, en strandväska, bastmadrasser till stranden mm. Saker jag inte saknat om de inte funnits, men som gjorde livet mycket enklare och bättre för oss. Ev personvåg, lyxiga duschkrämer, balsam och lotion fanns också på plats.
Efter någon dag upptäckte jag att vi fått en DVD till rummet. Vad vi nu skulle med den till. De 2 TV-apparaterna vi hade på rummet var aldrig på under våra 2 veckor där.
En riktig kaffebryggare flyttade också in. Vi funderade ett tag på vart man skulle kunna få tag på riktigt kaffe och filter. Tills vi upptäckte att den hade flergångsfilter och att städerskan även lämnat portionsförpackat bryggkaffe. Lycka att kunna få lite morgonkaffe när man vaknar.

Halkskydd till badkaret, nya badrummsmattor och korgar för tvätt hittade vi också allt eftersom. Gissar att det är för att rummen är så nya som det fortsätter komma nya saker. De håller fortfarande på att utrusta rummen.

Tillsammans med underbara familjen Ernvin hade vi flera fantastiska middagar. En kväll tog vi tuk-tuk till den närliggande stranden White Sand och åt en underbar middag under bar himmel.



Ett sista besök på favoritön Koh Kho Khao blev det också. På vägen dit hör jag ett dån bakom mig. Ljudet tilltar och plötsligt kommer ett jaktplan in på låg höjd och gör en tvär gir framför oss. Det var mäktigt och vi såg sedan planet gång på gång då det patrullerade kustlinjen. Vi gick visserligen miste om julgransflygningen med JAS över Jönköping, men nu fick vi vår egna lilla uppvisning.

Väl framme på Sun Beach på ön öppnade sig himmeln och regnet vräkte ner. Vi tog skydd inne i restaurangen, men så mycket till skydd var det inte. Det enkla bast-taket hade sett sina bästa dagar och hade stora hål lite här och var där regnet strilade in. Några minuter senare sken solen igen och vi njöt av sol och bad.
En sista chicken sweat & sour hann vi också med.


Jag vet inte när vi senast hade en så aktiv semester. Mellan 1 - 1,5 timmas beachvolleyboll varje dag klockan 11.


Volleybollen föregicks varannan morgon av annan träning före frukost. I början körde vi mest löpning på stranden, men på slutet hittade vi ut till tennisplanen. Det var 15 år sedan jag höll i ett rack sist så det tog lite tid att hitta tillbaka. Men så kul det är.



Sista dagens lunch hade vi med oss familjen Ernvins äldste son på lunch. Mörka moln närmade sig när vi beställde maten.


Vi tog ett bord utan tak men blev snart uppmanade att flytta upp och ta skydd. Sedan bröt värsta åsk- och regnvädret ut och regnet vräkte ner i över 30 min. Thailändarna gjorde vad de kunde för att skydda gästerna och deras mat. Parasoll sattes upp mot regnet som blåste in. Vi hade rätt bra skydd långt in i restaurangen men vi fick ändå regn på oss. Insvepta i handdukar njöt vi av vår sista lunch.


Men ovädret drog bort och solen kom fram igen. Sista dagen är ju alltid speciell och tillsammans med familjen Ernvin njöt vi av sista solnedgången. För första gången såg vi delar av en blodröd sol stiga ner bakom horisonten.



När den försvunnit ner sprang vi alla ut i havet och tog ett sista dopp. En känsla vi vill minnas och ta med hem.
Klockan hann bli närmare sju innan vi lämnade stranden och gick upp på rummet för att duscha och ge oss ut för en sista middag.
På favoritrestaurangen Sharky hade vi specialbeställt ett bord på stranden. Vi hann njuta lite av vår dryck innan det var dags för nytt regn och vi fick återigen flytta in under tak. Så synd.


På natten fullständigt vräkte regnet ner och när transferbussen hämtade oss 02:40 hade det regnat så mycket att poolområdet svämmat över. Dags att åka hem med andra ord.

Vi har inte haft bästa vädret, men är ändå otroligt nöjda. Vi har egentligen bara haft en dag med klarblå himmel. De andra dagarna har varit mulet, dis eller sol med moln. Men det har inte gjort något för värmen har funnits ändå. Och det har inte varit mycket regn, förrän nu då.

Flygningen hem till Sverige gick bra. Efter en inflygning över Jönköping och närmare bestämt Tjuvanabben i Bankeryd så landade vi på ett dimmigt Landvetter. Vi såg inte marken förrän vi var 200 m över den, men landade mjukt och fint.
Jag som är lite flygrädd var nöjd när vi var hemma på fast mark igen. Efter vårt misslyckade landningsförsök i stormen Helga förra året blev jag mer orolig. Men 2 fina landningar nu hjälpte till att öka på det positiva.

Att komma hem till mörka och kalla Sverige var ingen höjdare.
Vi lider fortfarande av jet-lag och vaknar allt mellan 2 och 5 på morgonen. I söndags morse startade vi första tvättmaskin redan 03:00. Dock blev inte resultatet det bästa. När vi en stund senare skulle hänga tvätten insåg Stefan att vi tvättat hans pass. Var väl inte helt optimalt kanske. Det var ju nytt inför Thailandsresan.
På måndag körde jag igång direkt med APT och med min nya chef på plats. Det kändes fantastiskt bra. Jag är hoppfull om framtiden.

Och vi går mot ljusare tider. Det är också något att se fram emot.
Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!!!

tisdag 13 december 2016

RaBATHerad böter

Usch vad tiden går fort när man har det trevligt. Även om vi har flera dagar kvar här nere närmar sig hemresan med stormsteg känns det som.
Men vi njuter på alla sätt och vis och har det fantastiskt bra.

Den dagliga volleybollen klockan 10 har mer eller mindre blivit obligatorisk för oss. Beroende på antal deltagare så mixas antingen vuxna och barn, eller körs den separat med ett set var. Riktigt kul att vara med och jobbigt i sanden. Ibland har vi så roligt att vi inte vill sluta och det kan då bli upp till 5 set. Svettiga och sandiga är ett bad då väldigt efterlängtat.


Motion får vi mycket av. Stora roliga vågor på stranden och det är ett helt träningspass att ta sig i eller ur dem. En magsurfbräda har Stefan köpt. Lite jobbigt för han då frun surfade förbi både mycket snabbare och längre. Jag är övertygad om att det handlar om vikten, inte om kunskap. Brädorna är ju anpassade för barn och de nästan 20 kilorna det skiljer på oss gör skillnad.
Några fler löppass har det också blivit. Då vi närmar oss fullmåne är tidvattnet riktigt högt stundtals och det har varit riktigt jobbigt att springa på stranden. Antingen med vatten upp till knäna eller i lös vattenfylld sand där vi sjunker ner minst en decimeter.
Men vi får vara glada för vara kalori vi gör av med för det slinker i en och annan också. Sigha Beer, mycket god mat och thailändska pannkakor. Lite After-Beach på balkongen med vin och snacks.
Vårt rum är utrustad med en våg och jag har flera gånger undrat över dess funktion. Är den placerad där för att vi skall ha koll på semesterkilorna eller packningen inför hemresa...

För det mesta är livet här på Mai Khao Lak rätt stillsamt. Största uppståndelsen uppstod härom dagen då till och med hotell managern blev nerkallad till stranden. En ytterst sällsynt insekt hade trillat ner från ett träd rakt på en solande turist. Den gick under benämningen boxande gräshoppa. Så fort någon närmade sig med fingrarna började den boxas med frambenen.
Jag måste erkänna att jag inte gillade blicken han gav mig när jag fotograferade honom.


För att söka lite nya äventyr så hyrde vi idag moppe igen. Vi hade hört talas om den gamla staden Takua Pa. Där skulle finnas en gammal stad från 1700-talet, en marknad, ett tempel med munkar. Man kunde därifrån även göra turer med kanot i djungeln. Några andra vi pratat med hade varit där häromdagen och sett ormar hänga ner från träden medan guiderna skakade grenarna när de gled förbi med kanoten. Det kunde jag gärna vara utan och paddlat har jag gjort tillräckligt i det här landet. Men en ny stad och lite nya vyer kunde inte skada.

Så vi rullade iväg idag tisdag morgon och körde ca 19 km norrut. Genom små byar, djungel, odlingslandskap tills vi nådde Takua Pa som visade sig vara en ganska stor stad. Vi irrade runt med moppen en lång stund utan att hitta något av det vi sökte. Men vi kom ut på fina små landsvägar med vackra vyer över grönskande berg med regnskog.


Tillslut hittade vi till floden där man kunde paddla. Vi stannade till helt kort och fortsatte sedan med vetskapen att marknaden var stängd idag.
Vi hittade ändå en marknad i stadens mitt men där fanns inget av intresse. Någon gammal stad såg vi aldrig skymten av. Och kanske fanns den inte. Iallafall inte i den bemärkelsen vi trodde med gamla byggnader och hus. Förmodligen var hela Takua Pa en gammal stad, avseende dess grundande.

På vägen tillbaka stannade vi vid templet och hälsade på munkarna. Ett väldigt mansdominerat område. Det var Buddha, munkarna och en herrans massa tuppar.
Bortsett från mig en själv och en ammande tik fanns inte några spår av kvinnligt.




Den största 5 meters Buddhan vaktades av en morrande vakthund, så den vågade vi inte ens fotografera. Vi fick nöja oss med de mindre.


Vi tyckte nu att vi sett det vi ville och rullade tillbaka mot Khao Lak. När vi kommit halvvägs kom vi fram till en poliskontroll och blev invinkade.
- Driving license?

Oops, vi hade bara pass med oss. Framför oss hörde vi några tyskar på moppe.
- Scheiße!!!

Så det var bara att börja skriva papper. Att körkortet låg på hotellrummet och att vi trodde pass var viktigare hjälpte föga.
Väntade på domen och vår bötessumma hamnade på 300 Bath. Det var billigt! Ca 80 SEK. 

Men problemet var inte själva bötessumma utan att den skulle betalas på polisstationen i Takua Pa. Så med böteslappen i handen var det bara att åka tillbaka de 9 kilometrar och sedan börja virra runt i denna gamla staden igen. Denna gång i jakten på polisstationen.
Vi såg tyskarna i en korsning, de var också på villovägar.

Hittade slutligen polisstationen och klev upp. Massa papper som skulle skrivas. Kvitto på betalning, registrering av boten osv. Alla Stefans namn, ålder osv skulle anges. Till och med hans föräldrars namn.
Så grattis kära svärföräldrar, nu finns ni registrerad hos thailändsk polis. :-)
När det var dags för betalningen hade bötessumma sjunkit till 200 Bath. Aldrig har jag väl varit med om att man får rabatt på sina böter.

Så bortsett från tidsåtgången och besväret med att åka 2 mil ToR Takua Pa så var detta ju en erfarenhet rikare. Poliserna var supertrevliga. Inte alls någon dålig attityd eller översittar-typ. Vi skrattade gott med dem på stationen.


Vi passade sedan på att tanka innan vi åkte. Mätaren gick fort nedåt och att få soppa-torsk för att sedan bli lotsade till Takua Pa ännu en gång var inte aktuellt.
När vi väl vände hemåt var poliskontroller nerplockad.

Ja ja, en erfarenhet rikare var vi. Det är körkort inte pass de vill se. Men vi hade aldrig i vår vildaste fantasi trott att ett litet svensk körkort skulle bara viktigt här nere.

Lussehälsningar från Staafs

torsdag 8 december 2016

Plötsligt händer det

Vädret stabiliserade sig sakta men säkert och regnskurarna avtog. Men stora tunga moln och mulet väder vilade fortfarande över Khao Lak. Men på tisdagen skingrades molnen något för en kort stund och för första gången såg vi bitar av blå himmel. Något litet moln befanns sig alltid framför solen, men det blev en helt annan hetta.
På eftermiddagen passade vi på att njuta av en eftermiddagsöl på stranden. Några enkla stolar i sanden och sedan en liten mobil bar/supermarket där du kan köpa lite öl, Cola och snacks.


Så länge det inte regnade så var vi nöjda. Och solen tar här nere även när det är mulet. Solskyddsfaktor 30 och man blir röd trots att inte sett skymten av solen på en hel dag.
Medan vi väntat på bättre väder så har vi löptränat, deltagit i den dagliga volleybollen på stranden klockan 10, badat, legat på stranden och njutit av en god bok, ätit god mat och druckit kalla öl längs stranden.
När man sitter där på stranden och äter på kvällen så minns man så väl varför vi fortsätter att åka hit gång på gång. Thailändarna är så vänliga och måna om turisterna, maten god och billig och de varma kvällarna är helt fantastiska.

På onsdagen hyrde vi en moppe och drog in till Khao Lak och åt lunch på ett av de ställets vi ofta åt på då vi var här för snart två år sedan. Vi kände båda hur vi inte alls saknade hetsen och gatorna där. Vi bodde så mycket bättre nu.
Vi besökte sedan marknaden som hålls i Khao Laks utkant 3 ggr i veckan. Mycket lika saker i alla stånden och för det shoppingsugne hade säkert flera fynd kunnat göras, men vi strövade mest runt och tittade på myllret av folk och all verksamhet som försiggick. Vårt mål var nya flip-flops och där lyckades vi iallafall pruta ner 3 par till rimligt pris.


Bortre ändan av marknaden bestod av livsmedel. Allt från grönsaker och frukt till kött och fisk. Gula majskycklingar blandades med squid och räkor, köttbitar och inälvsmat. Här fanns allt!



På vägen tillbaka vek vi av in mot vattenfallet. Stefan hade sprungit där på morgonen idag, så vi återvände dit för att återigen inse att inga vattenfall här kommer kunna slå de vi sett i Kroatien.
Vi åkte förbi skogar med gummiträd. För ovanlighetens skull var de små skålarna på träden överfyllda med gummi. Stora vita lite knöliga bollar stack upp här och var. Det såg nästan ut som gigantiska popcorn poppats här och var i skogen.



Onsdag middag blev en fnittrig och glad tillställning. På lördagen när vi kom ner träffade Stefan på en kille, Jonas, han kände från Intersport i Linköping. Han var här med sin familj och sin pappa med respektive. Vi har sedan stött Jonas med familj här ett flertal gånger, sådana härliga och glada människor.
När Stefan och jag nu hade satt oss på Shark restaurant kom Jonas m.fl. och anslöt. Det blev långbord och en väldigt trevlig middag. En och annan öl slank ner och när ägaren trodde att Jonas fru Aida var J.Lo blev det fnittrigt värre. Trots att Aida hävdade att så inte var fallet så verkade ägaren har svårt att tro henne. Och likheten finns där, utan tvekan.

Plötsligt händer det! Torsdag morgon vaknar vi av att solen skiner. Små envisa stålar letar sig igenom glipan i gardinen och lyser mig i ögonen. Efter en snabb frukost skyndar vi oss ner till receptionen och hyr moppen igen för att sedan styra kosan norr ut. Dagens mål är ön Koh Koh Khao där vi var 2 gånger förra gången vi var här. En riktigt paradisö. Om vi tycker det är lugnt på stranden här, är det inget mot vad det är där.
Efter en dryg mil på moppe anlände vi till byn Bang Muang och en longtailbåt med en gammal lastbilsmotor tog både oss och vår moppe över sundet för en billig peng. 


Sedan var det bara 5 min kvar till vårt paradis Sun Beach. Som vi längtat att få återvända hit. 


Till en början var vi helt ensamma, något par passerade på stranden medan vi solade och badade. Någon mer moppe rullade ner och vi var som mest 3 familjer som var på stranden.

Vi njöt av att äntligen fått fint väder och det blev många bad och mycket skugga.
Åt en helt fantastiskt lunch på den lilla restaurangen. Den gamle pappan var kypare medan sonen både skötte köket och baren. Och det med bravur. Bland det godaste vi ätit i Thailand. Deras chicken sweet & sour var helt gudomlig.

Framåt eftermiddagen rullade vi tillbaka mot Khao Lak och njöt av några kalla Singha Beer i skuggan på stranden nedanför hotellet.


Livet är fantastiskt här nere. Man glömmer tid och rum och att man har ett liv där hemma. Och ett jobb.
Men dit är det långt än, så vi fortsätter att njuta!

Kram från Staafs